It's like we never happened, was it just a lie? If what we had was real, how could you be fine?
Nu är jag ensam.
Har inte varit det på en hel vecka. Har haft fina Malin vid min sida varje dag. ♥
Jag var rädd för detta.
Allt bli ensam. Att hamna i tystnad. Vara själv i mörkret och framförallt vara själv när alla tankar kommer.
Just nu i denna stund, mår jag bra.
Allt känns okej.
Vilket jag tycker är amazing.
Jag vet att jag behöver vara själv.
Jag vet att jag behöver tänka.
Jag vet att jag behöver gråta ut allt.
Jag vet innerst inne att detta är det bästa.
För oss båda, men framförallt för mig.
Men, det har bara gått 7 dagar. Man kan omöjligt läka på enbart 7 dagar.
Det går upp och ner, alltid.
Men, snart, hoppas jag, så kommer allt vara bra.
Som det är i denna stund. Allting kommer att vara bra.
Det onda i magen och hjärta kommer att vara borta.
Tankarna kommer inte alltid vara såhär många.
Jag kommer en dag att känna mig lättad, och fri.
Jag ser fram emot den dagen.
Men jag har en bit kvar.